Jag vill se Håkans schyssta ostar

Idag har jag gått vilse i ett träsk. Jag benade iväg utåt Oljehamnen efter jobbet för en skön promenad i vårsolen (fast det va lite kallt ida med). Vid ett vägskäl valde jag stigen rakt fram. Den som inte hade nån skylt. Tyckte stigen gick lite åt ett annat håll än vad jag räknat med, men med ett positivt humör tänkte jag att det borde svänga vilken sekund som helst och trampade på. Snart blev det lerigare och lerigare och tillslut befann jag mig hoppandes mellan olika brobyggen av pinnar och stockar. Trädgrenar piskade mig i ansiktet, rev mina armar och mina gympaskor bytte nyans från vita till svart/brun/gråa (liksom mina strumpor.. och fötter).

Plask plask... flugor och prassel i buskarna. Kände mig som på ett riktigt vildmarksäventyr. Tillslut och alldeles för snart (runt 20 minuter spenderade jag i mitt kära träsk) kom jag ut vid Rävgången och va back on track. Mycket nöjd dock över min timma i vildmarken. Gick och hämtade cykeln på jobbet och cykla förbi lite kollegor som vinka hej då. Tänk om de bara anade vilket äventyr jag hunnit med sen vi sågs sist.

På vägen hem blev jag abrupt avbruten i mitt cyklande av en munkis som hängde i ett skyltfönstret och skrek Hanna. Den är min nu.

Ok, nu till dagens ämne: Färjor

När jag var liten var jag rädd för båtar. Detta efter att jag jet-laggad efter en USA-resa smygkollade på filmen S.O.S Posseidon. Nu var jag ju iofs en riktigt mes som liten och var rädd för allt, men det hör inte hit. Jag minns bara två scener ur filmen. Den ena är när de hittar kapteten med sönderbränt ansikte och den andra är när de försöker få upp en tjock dam för den uppånervända julgranen. Varför den senare var så skrämmande minns jag inte. Å så har vi Black beauty... var det inte en skämmande båtscen där med? Dessutom tror jag min ena syster var/år båträdd (Ingela?). Så jag gillar väl inte direkt båtar än i dag. Men nu pratar vi bara stora båtar. Älskar små och åka fort och bada från dom och sånt (och ring och wakeboard, men det ska vi tala tyst om annars får jag höra det hela denna sommaren igen om vi nu skulle komma ut i en båt. Man kanske inte är riktigt lika tuff som för sisådär 10 år sen).

Känns lite som jag kom ifrån ämnet där. Färjor alltså... och fyllekryssningar. Jag förstår inte. Varför? För det första... båtar gungar. Att vakna bakis på en gungande båt kan väl ingen tycka är nån höjdare. Och speciellt inte klockan 8 på mörra när i alla fall de båtar jag åkt varit framme typ. Men nu åker folk kanske med inriktning på fest och inte dagen efter, så vi kollar lite på den då. Först ska man trängas i taxfree som är svindyrt, men man handlar för heter det taxfree tror man det är billigt ändå. Sen gö sig snygg i en pyttepytteliten hytt med försatta fönster så man slipper tänka på att man är 20 meter under vattenytan och med största sannolikhet drunknar på stört om det blir minsta lilla spricka i fasaden.
Upp till baren. Här flockas kvinnfolk med kurviga former, nypentat hår och höga klackar, överlyckliga över att för en gång skull fått komma ut ur tvättstugan. Och männen har skitiga vita thissor, skinnväst och ölkagge och det kommer ljud ur deras munnar som inte ens grottfolk skulle förstå (finns tillhörande kvinnor till denna grupp). Sen har vi också Roland-typen (Torsk på Tallin) som plockat fram den ljusblå finkostymen och hoppas träffa den rätte som Rosing. Å, så har vi barnfamiljerna konstigt nog (vad det är för föräldrar som vill utsätta sina barn för ett sånt fylleslag har jag aldrig förstått) och ungdomsgängen (som peppat i veckor för att vinna tävlingen i vem som faller till golvet först). För mig låter detta inte som den ultimata skara att ha kul med... speciellt inte på en båt. Åså underhållningen... jag väljer att inte kommentera den i nuläget. Nä, jag håller mig borta från färjor i fortsättningen också.

Anledningen till båtsnacket är förstårs Färjan 2 som går på TV just nu. Jag kollade på Baren.. och jag såg när Håkan var med det. Jag kan inte minnas att han va riktigt lika rolig där, vilket ju antagligen tyvärr betyder att det är spel för galleriet. Men jag tror jag väljer att ignorera detta, då Håkan just nu är det enda som fögyller min måndagkväll och det med råge.