1. Misse aka Charli död 060703
Efter att ha tappat massor av vikt och oförmåga att behålla någon mat tog jag mod till mig och ringde farbror djurdoktorn. Fick bekräftat redan på telefon vad jag befarade att det inte gick att göra något för han, men fick vänta hela helgen innan jag kunde få komma dit. Jobbig helg som fan... Att veta att misse ska dö på måndag är inte direkt uppmuntrande. Att jag dessutom ska jobba hela helgen och därmed måste lämna han ensam var hemskt. Hur som helst gosa vi varenda sekund som vart över och otäckt nog är det som alla säger att de känner på sig vad som ska hända. Måndagen var hemsk, men mamma tog ledigt från jobbet och följde med. Utan henne hade jag inte klarat det. Charli var jätterädd... han har ju inte varit ute och med massor av hundar och dylikt i väntrummet började han hyperventilera och att utsätta han för det var en plåga. När vi väl fick komma in kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Veterinären kollade på honom och sa direkt att det var dags för han att lämna in. Hon gav han en bamsespruta och sen satt han i mitt knä med huvet på min arm och somna in. Det var så lugnt och fint. Känns skönt att han inte behöver lida mer, men var samtidigt det värsta jag gjort i hela mitt liv.
Efteråt hjälpte mig mamma att plocka bort alla hans saker och nu är det så tomt att jag håller på att bli tokig. Miss you Charles.
2. Fin ring på fingret
En inte så lite gladare nyhet är att jag och Bäjb förlova oss den 6/6... eller nästan i alla fall. Det står så i ringen. Jag åkte ner till VMO på fredagen den 2:a med ringarna placerade i den lilla röda asken. Hade väl lite på känn att de inte skulle ligga där länge för jag är väl inte direkt känd för att va den tåligaste. Matte fyllde 30 och han och Cissi var i VMO och vi skulle på fest på kvällen. Eftersom man ju gärna vill att folk ska se sånt här åkte ringarna på... 4 dar för tidigt. Har inte ångrat det en sekund... I'm happy
3. Kaos vs semester
Varje sommar gör USÖ det kloka beslutet att försöka tjäna lite pengar och drar in en massa vårdplatser. Min urologavdelning och de två kirurgavdelningarna slås ihop på två och vårdplatser dras ner. Urologen där jag jobbar har normalt 20 vårdplatser... kolorektalkirurgen (som flyttat ner till oss nu) har 24. Nu har urologen 10 och kolorektal 16. Av nån lustig anledning tror ledningen att folk blir mindre sjuka på sommaren... varför kan jag inte svara på... det är i alla FEL!!! Dessutom försvinner ju halva personalstyrkan på semester och man ska klara sig på minsta möjliga bemanning, men det förhindrar ju inte att även personal blir sjuka. Hela sjukhuset håller nu på att gå under. De talas om det på nyheterna och det står i tidningarna. Det är fullt fullt fullt! Överallt. Vi sliter ihjäl oss. De som haft tidig semster kommer nu tillbaka med lite nya krafter, men vi som ännu inte gått är riktigt trötta.
Innan måndags hade jag inte ens tänkt tanken semester, vilken faktiskt gjorde det lättare att uthärda, men i måndags kom det. Jag la av... vill inte mer, vill bara va ledig. Jag har dessutom 6 dagar kvar att jobba (inkl denna helg och halva nästa. Jag fattar inte hur jag ska orka. Han man väl tänkt tanken semester är det ju kört, men ger liksom upp. Det jag lever på just nu är att jag ska få spendera mer än 4 veckor i streck med sol och bad och bärs med min kära Bäjb i våra nya badkläder.
No comments:
Post a Comment