Lagom till semestern

Nu kommer regn och kallare luft. Torsdagen ser ut att bli den sista dagen på länge med temperaturer över 25 grader. Men speciellt soligt blir det inte. Två rejäla fronter med mörka moln drar in från väster och nästan hela landet får sig en dusch. Tack för den! Men där fick jag ju i alla fall svaret på om jag ska ta med mig mina basket kängor eller inte.

Är det nån som tycker sms-tjänsten 118 800 är nödvändig? Jag kan inte begripa hur nån kunde komma på den över huvudtaget. För dyra pengar kan man fråga vad som helst och få idiotiska svar. Nu har några ungdomar fått svar de inte räknat med och nu kommer tjänsten ändras så inte alla frågor får svar. Men kosta kommer det ju såklart göra ändå. 12 spänn för ett sms... som nu alltså riskerar bli utan svar på också... Lägg ner skiten.

Det är torsdag, det är bara en och en halv dag kvar. Jag kan knappt tro det är sant. För bara några dagar sedan hade jag två hela veckor kvar och nu bara två dar.

Flera år av osäkerhet för nya sjuksköterskor

Vet ni vad jag minns av min första dag som sjuksköterska? Ingenting. Absolut ingenting... förutom skräck. Vet ni vad jag minns av mina första veckor som sjuksköterska? Att det var ett helvete. Det var inte ett dugg roligt eller spännande. Det var en smäll på käften och skapade ångest och en röst i huvudet som sa att jag aldrig i hela mitt liv skulle klara detta. Jag hade valt helt fel.

Det tog ungefär ett år innan jag började känna mig säker på de mest basala sakerna, men så fort det kom in nån som skulle göra en större operation och man visst man skulle vara på den sidan knöt det sig i magen. Det tog ytterligare ett år innan jag började känna mig trygg i yrkesrollen och säker på mig själv i mina val.

Och alla nya sköterskor jag träffat under mina år vittnar om samma sak. Än i dag måste man hela tiden fråga. Man blir aldrig fullärd... även om man lär sig hantera situationer bättre. Och det är väl en del av yrkets charm... nya utmaningar hela tiden. Men när man är ny och inte har en stabil grund att stå på är det ett helvete rakt igenom.

Anledningen att jag tar upp detta är den debattartikel som publicerades i gårdagens DN där Birgir Jakobsson, Sjukhusdirektör Karolinska universitetssjukhuset och Barbro Fridén, Chef Astrid Lindgrens barnsjukhus påpekar hur dåligt förberedda sjuksköterskorna är för de krav som ställs på dem efter utgången utbildning. Man kastas rakt in i verkligheten och ska ha ansvar för patienters liv... detta efter en utbildning som i princip endast är akademisk idag. Konsekvenserna är förödande. De nya mår dåligt och kan vara en hälsofara för patienterna och de äldre, erfarna sjuksköterskorna får dra ett enormt lass med sjukskrivningar som följd.

"Å ena sidan kritiseras missförhållanden och brist på specialistutbildade sjuksköterskor, å andra sidan framhävs vårt aktiva patientsäkerhetsarbete som i vissa stycken nationellt ledande och vår beredvillighet att själva rapportera misstag och felbehandlingar som föredömlig."

Riksdagsledamoten Margareta Cederfelt (M), själv sjuksköterska, skriver i sitt svar att man borde införa AT även för sköterskor och jag tycker detta borde vara en självklarhet. Sjuksköterskor idag... i alla fall på sjukhus, får större och större ansvar. Vi tar över mer och mer uppgifter från läkarna. Men till skillnad från dom ska vi kunna allt direkt när vi tar upp huvudet från böckerna. Vi ska själva sätta teorin i praktik, samtidigt som man kastas rakt in i en värld där man ofta inte har tid att tänka och koppla det man gör till det man har läst. Man lär sig ganska snabbt hur man ska göra de praktiska tingen, men så länge man inte fattar varför eller i vilka situationer gör det bara nytta för stunden.

Förväntar man sig ett bra utfört och patientsäkert jobb av sjuksköterskorna, måste man ge dem de förutsättningarna. Det är enkelt.

The magic age

31 är den magiska åldern. Då är kvinnor som mest attraktiva, och har fortfarande kvar en ungdomlig skönhet samtidigt som de är säkra på sig själva, stilmedvetna och vet hur de ska föra sig... i alla fall enligt en brittisk studie.

Känns skönt att höra, haha. Jag känner mig mer sliten, gammal, trött och ful än nånsin... dax att tänka om då kanske. Som exempel listas Emma Andersson, Robyn, Noomi Rapace och Tuva Novotny. Vet inte riktigt om man befinner sig i samma liga som dom, men ändå.

En säck potät

Ja, så känner jag mig. En trött, möglig, gammal säck potatis. Jag har i princip bara suttit i soffan och längtat tills på fredag och semestern. Nåt annat har jag inte orkat. Hur sjutton klara man jobba resten av året när man är så här trött nu. Kan det verkligen bara vara att det är varmt och man är inställd på semester? Det verkar ju helt galet, men så kanske det är.

Jag måste erkänna att jag kommer gå och lägga mig prick efter detta inlägg är postat. Jag fick ett sms av Bäjb att han var på äventyr med Fredde och hans tjej och det fick mig bara att längta ännu mer. So... what's the point of beeing awake. Det är ju bara att dra ut på plågan tills det är dax. Jag är SÅ reda för fredag!

Förresten... hur många skor är normalt att ta med sig för två veckor. Jag är nere i fyra nu och begriper inte hur jag ska komma under det samtidigt som jag inser att de tar alldeles för mycket plats i väskan och gör det tungt. Och kommer jag verkligen använda alla? problemet är att jag behöver ett par bekväma. Här är Volvoskorna givna. Ett par gå-ut skor. Här har jag lite svårt att välja mellan mina mormorsballerina och mina nya sandaletter med nitar. De senare är definitivt snyggare, men de har öppen tå, vilket kan bli kyligt om det blir kallt och de är ganska svåra att gå i en hel kväll. Hmm, detta val är nog tuffast. Sen kan det ju vara kallt också på kvällen så jag vill gärna ha med basketkängan. Det kan ju hända att det är varmt hela tiden och jag inte behöver dom, men prognosen just nu talar ju mest för regn.

Fyfan vilka svåra beslut. Kommentarer och råd skulle sitta fint. Godnatt alles!

Kalsonger a'la Bert Karlsson

Ok, trots att jag är på gott humör räckte det inte riktigt till idag. Jag körde Botox efter lunch och det trassla och hade sig som vanligt. Mitt tålamod är inte vad det brukar vara. Jag har för bråttom och då går ju aldrig saker bra. Var så trött efteråt att jag när på somnade i kaffefotöljen. Men jag vägrar låta humöret slås ner för det. jag pimplade i mig lite kaffe och fick tillräckligt med energi för att ta mig hem. Jag ska bara sitta här i soffan en kortis för jag känner tröttheten komma åter. Eller trötthet känns som ett för milt uttryck. Det är ren utmattning. I varenda muskel OCH hjärncell.

Dagens överdrift går till kunderna på ICA Maxi i Helsingborgs. Butiken drar nu tillbaka ett par kallingar eftersom kunderna sett hakkors i mönstret. Och javisst finns de där... om man kollar, men seriöst? Vem tror på fullaste allvar att en ICA butik skulle göra en sån sak med flit? Spela rulle bulle!

Nog för att kallingarna är extremt fula, men att dra tillbaka dom tycker jag är att ta i.

Man kanske skulle försöka dra tillbaka Bert Karlsson. Andres Lokko talade i dag i P1. Han menar att Bert Karlsson är orsaken till rasismens framfart i Sverige. Andres påstår att Bert fick honom att fly landet

"– Att en person som har legitimerat främlingsfientlighet med ett sådant eftertryck som han gjorde för bara 15–20 år sedan, blivit en folkkär farbror som gör program om skolmat på tv. Det är en tillräcklig orsak att flytta till ett annat land, säger Andres Lokko till Nöjesbladet. "

Att fly landet för att det finns en man i det som ser ut som en blandning mellan en gris och ett marsvin låter ganska otroligt. Jag betvivlar att det finns ett enda land därute utan en Bert i omnejd.

Must chill

Jag är på högvarv. Så excited över detta med semestern att jag inte kan slappna av för en sekund. Så fort jag börjar med en sak är hjärnan redan på nästa. Haha, jag måste slappna av, annars kommer jag stressa sönder.

Problemet är ju att jag inte räknat med semester än och därför inte har förberett nåt. Nu vart det genast mycket att göra på kort tid. Jag åker ju till Gbg direkt efter jobbet på fredag och kommer alltså inte ha mycket ledig tid att packa och dona på. Tack och lov hann jag ju ganska mycket i glädjeruset igår... och lite annat har jag hunnit med på morgonen.

Men nu ska jag ju jobba lite först. Känns inte alls lika tungt i dag. Vad som helst kan hända och jag betvivlar att det kommer påverka mitt humör... men nu kanske vi inte ska säga för mycket.

Bratsen i Båstad

40 000 för att sitta i en vit soffa och be bartendern hälla ut champagne? Wannabee-brats kallar Per Nilsson (chefredaktör på King Magazine) dom och menar att de "riktiga" bratsen är utdöda. Istället är det svansen av de ursprungliga bratsen. Med andra ord, oerhört patetiska snorungar som sparar studiebidraget för att åka till Båstad och kunna köpa champagne.

Det är de där sista jag reagerar mest på. Detta verkar inte vara några rikemansungar. De jobbar ihop pengar, spar sina bidrag eller tar sms-lån... för att hålla ut champagne?!?!?! Obegripligt. Och rent utdumt.

Tänk vilken skillnad det kan finnas på prioriteringar. När jag var ung (till skillnad mot nu lastgammal) Letade man efter ställen som sålde den allra billigaste ölen och styrde kosan dit. Champagne visste vi knappt vad det var.

Det går bra nu

Det verkar som det mesta flyter på när man är på toppenhumör. Jag fick ett ryck i glädjeruset och började packa och jag är nästan helt färdig. Vet inte hur det gick till. Jag hatar ju att packa normalt och det brukar ta en evighet bara för att jag tycker det är så tråkigt, men nu märkte jag knappt av att jag gjorde det. Sen hann jag visst laga matlåda under tiden jag pratade med mamma. Otroligt smidigt.

Det ser ut som om min semester kommer börja med ganska kass väder. Regn, regn och åter regn på prognosen över helgen. Sommarvädret är borta. men vem bryr sig? Det är alltid kass väder när jag har semester. Och prognosen kanske hinner ändra sig med lite tur.

Jag är GLAD GLAD GLAD!!!

Jaha, så idag kom Annika, Gunnel, Britt och Barbro tillbaka från semestern. Efter att ha fått full rapport om vad de gjort och sedan fått hört det tio gånger till när de berättade för andra, sjönk humlret som en sten. "Å, va härligt det varit!, " Jag har haft det SÅ bra" och "Vilken himla tur med vädret!". Jag försökte le, medan jag bara blev mer och mer irriterad över att höra hur underbart de haft det, medans jag gått och slitit som ett djur.
Det blev inte bättre för att jag började i telefonen och råkade ut för en massa griniga patienter, som inte varken visste om eller kunde rå för min sinnesstämning, men som inte på nåt vis gjorde den bättre. Dessutom var jag nervös för att få tvärnej på det förslag jag knåpat på hela helgen i huvudet.

Efter mycket pusslande och trixande slängde jag fram ett förslag till min kollegor. Jag började med Annika. För att allt skulle gå i lås skulle hon behöva täcka för mig måndag eftermiddag och hela torsdagen. Jag trodde det skulle bli det svåraste. Annika är forskningssköterska på heltid och jag skulle därför inte kunna kompensera henne på nåt sätt. Hon sa genast ja. Jag blev överlycklig, men försökte dämpa det för jag hade två kvar att fråga. Jag väntade ända till eftermiddagen med Gunnel eftersom jag vart säker på att hon skulle säga nej. Hon skulle behöva täcka för mig resten och jag skulle i gengäld täcka för henne när jag kom tillbaka. Hon påpekade först att hon hade mycket att göra, funderade en lång stund, men sa sen att det skulle ordna sig. Jag fick ett ja till. Nu var det bara Heléne kvar. Chefen... egentligen sekreterarnas chef, men vår med nu när Eva gått på semester. Kanske skulle hon ha invändningar i att ändra på saker som inte var hennes från början. Detta visade sig vara det enklaste av allt. Hon bara undrade hur hon skulle ändra i min semesteransökan och skulle sedan fixa det på en gång.

Sen gick jag på moln. Jag dansade fram resten av eftermiddagen. Jag fick mens mitt i allt och ganska ont, men det gick otroligt bra att förtränga tills värktabletterna börjat verka. Tänk vad humöret kan göra.

På vägen hem tog jag en promenad, full av energi. Gick över staden och helt plötsligt hängde de där framför mig. De mjukisshorts jag letat efter i flera veckor. De var svarta, precis rätt längd och på rea. 90 pix. När jag skulle betala var det halva priset på det. Sen gick jag till Indiska för att kolla efter den klänning jag tittat på så länge. Jag var övertygad om att den skulle vara slut för det fanns bara en small kvar när jag kollade sist... men den fanns kvar. Dessutom hittade jag ett linne på rean med. På vägen hem studsade jag ännu högre. Jag är lycklig. Jag är rent ut sagt SKITGLAD OCH JAG ÄLSKAR MINA KOLLEGOR!

Mer om Littorin å gänget

En bra ledare i DN om Aftonbladet och Littorinaffären. Lite lustigt i sammanhanget är att det i Aftonbladet debatt finns en artikel om mediernas etik angående fallet Ragnar Nilsson. Artikeln påpekar att media försöker skylla hans dåd på sjukdom... närmare bestämt Aspergers syndrom.

Aspergers syndrom innebär inte i sig att du klassas ha en psykisk störning, som är en juridisk term. Den rättspsykiatriska undersökningen är heller inte offentlig, så det är obegripligt varför medierna väljer att lyfta upp just hans diagnos som en bidragande orsak till det som skett. Det är ren spekulation. Att personer med asperger begår våldsbrott är dessutom ovanligt.

Till höger på en bild visas en äldre löpsedel om just detta anklagande. Från... jissa vilken tidning? Jo, Aftonbladet. Vad jag menar med att detta är lustigt är ju att Aftonbladet här (även om det inte är en av deras egna reportrar som skrivit) hänger ut sig själva.Inte så himla smart att publicera sånt som kan bidra till eget fall, men det är ju deras problem.

Aftonbladet, d.v.s Lena Melin, är ju nu förövrigt polisanmälda för förtal. Tyvärr kommer inte anmälan från Littorin själv och nu är det upp till honom att ta ställning till om han vill gå vidare med anmälan. Jag vet inte vad som är smartast av honom. Antagligen att skita i det och hålla käften. Anklagelserna mot honom som sexköpare står ju kvar oavsett och vill han sopa det under mattan är nog en rättegång inte rätt väg att gå.

Höstmorgon

Det känns som sommaren är över. Jag vaknade inatt och frös. Trodde nästan jag drömde. Men med fläkten riktad mot mig och fönstret öppet var det riktigt kallt. Jag orkade inte gå upp och stänga, utan tog tillfället i akt och gjorde nåt man inte gjort på länge... kurade ner mig under täcket i fosterställning.

4.24 studsade jag upp och trodde jag försovit mig. Inte mycket, men jag fick för mig att klockan var åtminstone en timma mer. Det tog mig tio minuter att inse hur tidigt det är.

Jag drog först på mig mina mjukisshorts, men fick ganska direkt byta till mina långa... för att jag frös. Termometern visar bara 14 grader och det är ganska mörkt. Jag hoppas det beror på de få moln jag ser utanför köksfönstret för utanför vardagsrummet är det klarblå himmel. Hela atmosfären skriket höst.

SÅ det känns som hösten kommit... två veckor innan jag ens får gå på semester.

En timma pw = en CD

Nyss hemkommen efter en timmas powerwalk i solen och blåsten. Det blåser inte dåligt, men det var riktigt skönt. Till sällskap hade jag min ljudbok. Premiär. Jag vet inte... inte så himla imponerad. Jobbigt att höra samma röst hela tiden. Dessutom var det lite svårt att hänga med när det bytte kapitel och personer, men det är väl en vanesak kanske. Jaja, bra sällskap var det i alla fall. Första CDn tog slut precis när jag satte nyckeln i dörren. Vilken jäkla tajming va?

Nu vart jag helt kaputt. All energi tog slut. Jag kan inte annat än sitta här i soffan. Jag börjar få ångest. Jobbångest. Jag börjar minnas hur jäkla trött jag var bara för ett par dagar sedan. Svullen, seg i huvudet och ont i kroppen. Lördag och söndag har jag mått riktigt bra ju! Tröttheten har varit som bortblåst och jag har konstigt nog lyckats förtränga det mesta av den plåga jobbet innebär just nu. Men nu börjar jag bli påmind igen. Fy, ska allt de där komma tillbaka nu? Jag hoppas mina utvilade återkommande kollegor har sympati för min trötta och psykiskt utmärglade person,

men nu ska jag inte deppa ihop i förtid. Söndagen är ju inte slut ännu. Lite Cola Zero i blodet är nog vad som behövs för att få energi att orka med en kväll i soffan.

Lunchdejt

Det var lättare sagt än gjort att käka lunch på stan. Det var inte mycket öppet. Är inte det konstigt. Nog för att det är söndag, men det är ju sommar och turister i stan. Borde de inte tjäna på att servera lunch på söndagar?

Det var alltså inte mycket att välja på, men Paco's duger ju utmärkt. Jag tog som vanligt min Nacho Supreme och mamma slog till på en burgare. Mums var det... tack mamsen.

Vad är det för väder egentligen?

Varmt? Kallt? Lagom? Ja, jag kan då banne mig inte avgöra. Solen skiner... för det mesta och termometern visar 23, men det blåser nåt överjävligt. När jag tittar ut är kläderna i blandad kompott. Vissa går i linne och shorts och vissa har kofta. Jag har i omgångar stått på balkongen, men jag kan inte bilda mig en bra uppfattning. Det känns kallt när det blåser till och varmt däremellan.

Vad spelar det för roll då? Tja, egentligen är det ingen katastrof, men jag ska på lunchdejt med mamma och planen är ju att sitta på en uteservering såklart. Man vill ju inte sitta och frysa.

Ett gott skratt

Nä, jög mötte inte GrinOlle idag. Han var väl för sur. Däremot fick jag mig ett gott skratt på vägen till spåret. Några ungdomar i fyllan och villan (antar jag) hade roat sig med att flytta om lite avspärrningsstaket vid Trängen där de håller på med ny väg. Istället för att spärra av mot den nya vägen som inte är klar, stod nu staketen tvärs över cykelbanan.

Jag vart lite konfunderad först måste jag erkänna, men inte lika förvirrad som de två unga män med rödsprängda ögon som kom från andra hållet samtidigt som mig. De hoppade av sin cykel, tittade förvirrad på avspärrningen, kliade sig i huvudet och stod där länge innan den ena sa: "Varför har de ställt dom såhär?". Hans lika förvånade väl bara skakade på huvudet och sen stod de där en stund till. Inte fören jag styrde till höger och cyklade in på vägen till höger för att ta mig runt, fattade de hur de skulle kunna ta sig förbi hindret. Deras totala nollställdhet roade mig hela vägen runt Varbergaspåret.

Högertrafik?

Ok, så det första ovädret missade oss sånär som på lite (ganska mycket) regn. Det andra träffade oss, men var otroligt lindrigt med några få smällar. Och nu är det en ny dag. Svalt i luften, endast 17 grader och solen tittar fram genom molnen som är på väg bort. Såna mornar gillas.

Jag har av nån anledning sovit mycket oroligt inatt. Jag har vaknar massor med gånger. Det är i.o.f.s ganska normalt för mig, men nu var det länge sen. Sista veckorna har jag sovit som en stock hela nätterna, trots värmeböljorna. Och nu var det mer oroligt än normalt... som om jag inte kunde få ro. Klockan 5.00 vaknade jag på riktigt. 45 minuter lyckades jag tvinga mig kvar i sängen, men sen orkade jag inte längre. Det var obekvämt och ögonen ville inte förbli slutna, så jag gick upp. Alldeles för tidigt.

Nu ska jag i alla fall ut och springa. I 18 grader... det känns otroligt lyxigt. Undrar om GrinOlle är ute idag med. Igår när jag sprang mötte jag honom förstår ni. Jag sprang mitt i spåret för det gör man ju när man är ensam. När jag såg en kille komma emot mig på vänster sida höll jag till mitt vänster för att vi skulle kunna mötas utan trubbel. Precis innan vi möttes vek han av till andra sidan, varpå vi nästan krockade. Jag sket i honom och sprang vidare. jag hade ju flyttat mig för hans skull, men han började vifta och visade med händerna att han gett mig plats på högersidan. Och jag undrar... hur viktig är högerregeln i spåret? och gäller den ens där? Är inte huvudsaken att man inte krockar? Dessutom hade han ju sett mig en bra stund innan och hade kunnat byta till höger tidigare om han tyckte det var så noga. Möter jag honom i dag igen ska jag jävlas och hålla till vänster oavsett hur jag ligger från början. Booyaa!

Oopsi

Ja, och där kom smällen Lena Melin inte räknat med. Kom igen nu Littorin. Sätt dit dom!

Vart tog min dag vägen?

Fastnade nyss med blicken på datorklockan och inser att hela dagen snart gått. Hur sjutton gick det till... det var ju nyss morgon. Helgen är snart över... panik!!! Jag sitter och sippar på mina andra Cola Zero för dagen. Jag har kommit på att det cola hjälper bättre mot min konstanta törst. Dessutom är det ju smaskens.

I tidningen skrivs om ännu en läkarmiss. Det är Stefan som efter en mopedolycka som krossade ansiktet på honom blev hemskickad från akuten utan att ens få skallen röntgad. Varför händer en sån sak? Jag vet inte hur det är i Mora, men jag vet hur det är här. Att patienter väntar i 5-6 timmar är inget ovanligt. det beror inte på att personalen där slöar och inte har lust att ta hand om patienterna, utan det handlar om brist på resurser. Man måste prioritera och de lågprioriterade måste bort för att man ska kunna ta in nya med värre åkommor. Visst låter det hemskt? Japp, men det förändrar ju ingenting. Vad gäller akutvården är jag helt på Göran Hägglunds bana. Alla ska få hjälp inom 4 timmar... max. Hur man ska fixa det lämnar jag till politikerna.

Inte helt otippat fortsätter SJ ha problem i sommarvädret. Fyra tåg har stått still under ovädrets makt och jag börjar bli riktigt nervös inför min resa till Göteborg nästa helg. Det bådar ju inte gått. Nu är det ju uppe i flera tåg om dagen som får stå still eller går sönder. vad är oddsen att mitt klarar sig?

Det var ju länge sen jag behövde åka tåg nu. Jag har varit bortskämd med HellSaab i över en månad medan mamma varit i USA. I mon ska jag lämna honom åter för på måndag börjar stackars mamsen jobba igen. Tycker så himla synd om henne. Fast det är faktiskt lite mer synd om mig som inte ens kan börja tänka semester än. Jag har en plan... jag tror inte den kommer gå i lås, men en liten gnutta hopp finns. Vad det gäller tänker jag inte säga. Vill inte jinxa den.

Rolandz

Sitter och kollar på Rolandz - kärlek och ananas på TV4 och jag kan inte låta bli att garva. Jag har faktiskt alltid varit ett jättefan av Robert Gustavsson, men Roland är en karaktär han verkligen lyckats med. Det roliga med Rolandz är ju att de verkligen lyckats... på riktigt. Det är smockat i publiken och de är inte där för att Robert Gustavsson är just den han är, utan för att dansa. Urskoj.

Men jag undrar, vad är det med folk... speciellt äldre... som måste mima trots att de inte kan texten? Detta är ett fenomen jag stört mig på otroligt mycket när jag kollat på "Allsång på Skansen" med mina vänner på äldreboendet jag jobbade på och det förekommer även på Rolandz spelning.

Mimningsfenomenet förde mig in på tankar på mitt gamla jobb och speciellt en alldeles underbar gammal dam vid namn Margit. Margit var dement och totalt blind. Hon satt i rullstol och kunde endast röra överkroppen. Hon var en helt underbar dam som p.g.a sin sjukdom levde i en alldeles egen värld där hon ena sekunden skrattade hjärtligt och nästa sekunde skällde och hytte med fingrarna. Hon pratade konstant... fast tyst. Allt i hennes egna värld mimade hon. När vi pratade med henne svarade hon normalt, men hon kunde samtidigt fortsätta prata med sin egna värld. Vart jag egentligen ville komma var att denna kvinna kunde texterna. Hon fullkomligt älskade Snoddas och när vi satte på CDn vi hade sjöng hon tyst med i varenda låt samtidigt som hon dansade med armarna. Hon var så himla go.

Nu ska jag hämta tvätten och sen ska jag fortsätta med de fönster jag inte hann med innan regnet kom.

Vad hände?

...Vid lunchtid på lördagen blixtrade det som värst längst ett band från östra Närke tvärsöver Västergötland ut mot Öland och Gotland.

Hmm, sist jag kollade låg Örebro i östra Närke, men jag har då banne mig inte hört en enda åsksmäll. Visst, det regnade ett tag, men det tycks vara över och himlen är nästan blå igen. Weird. Jag ska inte alls klaga på fint väder, men jag hade ju nästan ställt in mig på en mysig eftermiddag och kväll i soffan, men nu går ju inte det. Nä, nu får jag nästan ge mig ut på en promme med min nya ljudbok.

Jag har aldrig i hela mitt liv lyssnat på en ljudbok. Jag har svårt att se hur jag ska kunna gilla det. Man bygger ju upp en egen bild om hur personer i böcker låter och beter sig och att nån annan talar ut det man ser och bygger bilder av verkar konstigt. Dock tänkte jag att det vore ett bra sällskap på promenad så jag ska testa.

Det är Mari Jungstedt - Den farliga leken jag har hemma. Har ingen aning om vad det är för bok. jag sökte helt enkelt på topplistan och tog första bästa. Nån som läst/hört den?


V