Kulturhuset Viktoria

Jag tror jag nämnt något om detta förut, men ändå. 1994 fick Örebro stad för sig att de skulle riva Kulturhuset Viktoria. Viktoria låg mitt i centrum och bestod av flera hus i ett u, som fungerade som bl.a. lokaler för konstutställningar, kulturarrangemang och konserter. Det var hus som förgyllde staden och i mittenhuset satt en bil (ja, en riktig som ni ser till höger) genom taket.

På den här tiden var jag politiskt aktiv (vilket till störst del innebar att vi träffades och hängde, som Elita säger) i Syndikalisternas ungdomsförbund. När kommunen skulle riva, hade verksamheten på Viktoria legat nere ett bra tag, men vi, revolutionärer som vi var, fick för oss att rädda husen och försöka återskapa det som en gång varit.

Till en början var vi inte fler än kanske 10 personer, som inte gjorde mycket annat än spenderade all vår tid på Viktoria. Vi röjde och städade upp, målade och möblerade rummen. Fler och fler anslöt, såväl fristående som politiskt aktiva ungdomar i olika vänstervridna förbund. Fiender blev vänner och kämpade tillsammans. Tillslut var vi många! Fler och fler vuxna slöt till, många av dom som vuxit upp med husen. Folk från andra städer kom och flyttade in bl.a en av sveriges idag folkkäraste artister Marit Bergman, som var en mycket hängiven ockupant.

Vi förde en ständig kamp med "de stora" politikerna som ville riva. Vi hade många med oss, men de flesta var emot. Istället skulle byggas lyxlägenheter och parkering. Tidningar rapporterade från vår fredliga ockupation nästan dagligen och allmänheten var med på vår sida. En lokal krogägare hjälpte oss att dra in vatten, så vi kunde driva vårt café. Vi anordnade spelningar, poesikvällar och nästan varje kväll var det nåt. Om inte var vi där ändå. Dygnet runt.

Vi hade såklart fiender... de som var där och förstörde. Gatstenar kastades genom rutor och sabotage förekom varje natt. En morgon, när jag faktiskt var hemma vaknade jag av nyheten att Viktoria brunnit. Vi skyndade dit och det största av de tre husen, det huset vi hade spelningar och café i var aska. Det var en sorgens dag och det var tydligt att det var en anlagd brand.

Inte långt efter detta revs mittenhuset. Tvisterna med politikerna hårdnade och de skulle bygga sina lyxlägenheter. Nu när ett av husen var borta, var det lika bra att ta resten med. Varje dag var en kamp och en dag hände det. Jag, som varit på mitt sommarjobb anlände till husen på eftermiddagen vid typ 14. En stor kula på kedja svingade fram och tillbaka genom mitt kära hus och utanför satt alla mina ockupantvänner gråtandes och blåslagna. De hade tillslut inte kunnat stå emot och blivit utburna en efter en av poliser med hjälmar och batonger.

Det vart så tomt efter rivningen. Vi fick tillgång till det vänstra och sista huset, men det blev aldrig detsamma. Tillslut var vi bara lika många som när de hela startade och efter en tid försvann intresset även hos oss. Det vart tomt ska ni veta. Vi hade ägnat hela våra liv åt detta och helt plötsligt var det borta.

Anledningen att jag skriver om detta nu är att det på Facebook, startats en grupp: Vi som hängde på Viktoria startad av Thomas Hjort, som var en av de som var med från början. 26 av oss har hittat dit, men jag är säker på att det finns fler Facebookare som var med på den tiden.

Nostalgia deluxe.

E-legitimation

Tänk att det ska va så krångligt. Vi har genom jobbet fått e-tjänstekort, som då också ska fungera som e-legitimation. Just nu skulle jag behöva använda det, men kruxet är att man ju då måste ha en kortläsare. På jobbet funkar de inte ännu eftersom datasnubbarna inte lagt in det ännu och därmed får datorn spel när man sätter in sitt kort och skriker att nåt skumt är på gång. På min lilla söte laptop har jag såklart inte någon kortläsare.

Nu tänker ni... varför inte skaffa en e-legitimation på fil? Jo, förstår ni min datorn vägrar. det är något med mitt Java som inte vill funger aoch så har det varit länge. Jag har avinstallerat och installerat igen, men icke, och detta krävs tydligen för att det ska fungera med e-leg på fil.

Så det är la bara för mig att beställa en kortläsare. Ännu en pryl man måste hålla reda på och som säkert inte kommer funka ändå, men jag måste ju ha't. Ful är den också.

Det spritter i kroppen denna onsdag

Sista hela arbetsdagen idag då. Jag ler med hela kroppen. Vet att detta kommer bli en högintensiv dag, med bra mycket fler patienter än vad vi är personal till, men vad gör väl det en dag som denna?

Den härliga solen skiner och i eftermiddag får jag finfrämmat av min käre mor också. Lovely!

My condolences till gaypingvinen Pepper på the San Francisco Zoo, som blivit dumpad av sin äkta hälft sen 6 år Harry p.g.a. en pingvindonna.

Skotips

Jag har just nu stora bekymmer med vad jag ska ha för skor på Sonisphere på lördag. Som sagt, utlovas det regn och då skulle man väl egentligen ha en redi gummistövel, men det har jag inga. Funderar på mina kängor/stövlar, men de är så bökiga att släpa med. Detta är dock det bästa festival-alternativet jag kan komma på i min skogarderob.

Blir det varmt är det ännu värre. Mina ballerina känns inte direkt festivalsäkra om jag vill behålla tårna i någotlunda skick. Så vad har man då? (anledning att handla nya skor finns alltid och detta är ytterligare en). Jag har varit på många festivaler i mina dar, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag haft för skor... förutom på de första då jag med största sannolikhet hade mina älskade vinröda Dr.Martens-kängor eftersom jag hade dom året runt.

Ångestdämpande effekt när ledigheten kommer närmre

Min inför-semestern-jobb-ångest känns bra mycket bättre nu. Dels för att jag avverkat ännu en dag och dels för att jag nu även fått ledigt torsdag eftermiddag och går alltså redan då på min semester! Dagen har innehållit precis så där lagom med jobb. Inte för mycket och inte för lite. Flutit på perfekt!

Dessutom är det varmt och skönt ute och lagom med sol. Ska därför ge mig ut på en runda i mitt kära Varbergaspår och svettas riktigt ordentligt.

Svär högt och ljudligt!

Stötte på ytterligare lite intressant forskning i SvD. Denna gång påstår sig forskare upptäckt att man klarar mer smärta om man svär.

Att kläcka ur sig en radda svordomar när man gör illa sig är inte alls dumt, hävdar brittiska forskare. I en nyligen publicerad studie kommer de fram till att försökspersoner uthärdar smärta längre om de samtidigt yttrar svordomar.

Det är psykologen Richard Stephens vid det brittiska Keele-universitetet, som fick tanken när han slog en hammare på tummen och svor. Som studie fick 64 försökspersoner 2 gånger ha händerna i iskallt vatten och ena gången svära och vid det andra tillfället yttra en icke-svordoms. I genomsnitt kunde de ha handen kvar 45 sekunder längre med hjälp av svordomen. Coolt!

Vad det beror på tros vara en känslomässig koppling som ökar hjärtrytmen, höjer aggressionsnivån och undertrycker känslan av svaghet. Problemet är att man, för att detta ska ha effekt, inte får svära för mycket till vardags, för då förlorar svordomen sin starka känslomässiga koppling. Funkar ungefär som centralstimulerande medel (ex amfetamin) då.

Jag svär som fan om jag slår i nåt eller gör mig illa... och jag tror det hjälper lite. Jag tror forskarna kan ha rätt här. Man får ge utlopp för sin frustration, men jag tror också det har en form av avledande effekt. Min erfarenhet av smärta i jobbet är att mycket av den kan lindras genom avledning, d.v.s. att man försöker vända hjärnans inriktning åt ett annat håll. Skriker du rakt ut, oavsett vad du skriker tror jag det ger en smärtpaus, under vilken den akuta smärtan förhoppningsvis lugnar sig lite... men vad vet jag.

Sun outside my window

Å, det ser ut att bli riktigt fint väder idag! Kollar man på Aftonbladets vädertjänst är det stora solar hela dagen. Vad det nu spelar för roll när man ska spendera den i en gigantisk sjukhusbyggnad, men än att det antagligen blir sådär outhärdigt varmt att jobba. Jag har återhämtat mig från gårdagens low, men må nu resten av veckan flyta på smärtfritt, för det är inte många millimeter från att falla tillbaka.

På tal om väder utlovas det regn i Hultsfred på lördag. Vad är det för jäkla sätt? Jakten på regnställ fortsätter alltså. Hur kul har man på festival om man blir dyngsur och kall? Det går ju inte! Jag tror att poncho is the way to go. Finns en på Clabbe O's, så jag får väl pallra mig dit och utforska. Vad jag förstår finns den dock bara i one size, så risken finns väl att jag istället för att drunkna i regnet drunknar i den.

Medeahypotesen

Wow, detta tyckte jag var fruktansvärt intressant. Den brittiske paleontologen och astrobiologen Peter Ward, har skrivit en bok, The Medea Hypothesis, där han sammanfattar argumenten bland motståndarna till Gaiahypotesen: att livet på jorden samverkar med den fysiska miljön på ett sätt som inte bara upprätthåller livsbetingelserna utan också ständigt förbättrar dem. Livet är med andra ord sin egen bästa vän.

Medeahypotesen, som fått sitt namn efter den grekiska mytologins Medea, har som grundtanke att livet på jorden, alla dess organismer, är självdestruktivt. Snarare än att skapa goda betingelser har livet vid upprepade tillfällen i jordens historia orsakat enorma katastrofer som varit nära att utplåna alla organismer. Människan är den senaste yttringen av detta. Genom vår blotta mängd och vår hänsynslösa exploatering av jorden håller vi på att utplåna en stor del av planetens övriga arter.

Denna bok skulle jag vilja läsa... dock på svenska och översatt till talspråk typ så man förstår. Med tanke på hur vi människor beter oss med miljöutsläpp och dylikt, är det väl inte osannolikt att hypotesen stämmer. Frågan är väl bara hur det kommer sig att jorden överlever hela tiden om den nu försökt begå självmord så många gånger... men det finns säkert en hypotes om det med. Kanske inte Gaia och Medeah inte utesluter varandra, utan snarare existerar i symbios.

Dagen då McFeast-dippen rann över

Misshandel är fel, as simple as that, men jag kan inte säga att jag inte förstår de McDonalds-anställda som slog ner en man på Kungsportsavenyn. Fyfan, för att jobba kvälls/nattskiftet där på helgerna... och vardag med kan jag tänka mig. Med köer av fulla idioter ut till gatan som gör allt i sin makt för att göra livet så surt som möjligt (om det nu är möjligt att göra det surare) för de som jobbar, kan man förstå att en viss frustration bryter ut när man möter drygo nr. 1000 för kvällen. Kan det kanske varit så att den misshandlade i detta fallet, kanske gjorde eller sa något han kanske inte borde gjort till någon som står och tar skit från folk dagarna i ända?

Jag försvarar såklart inte misshandeln (övervåld utan tvekan, när man ser videon), utan vill istället råda de anställda att klippa sig och skaffa ett redit jobb. Ett jobb som ger er värdighet och där du slipper både ta skit och ta i skit dagarna i ända.

Nu kommer jag väl få skit för att jag klankar ner på att jobba på McDonalds, men ärligt talat people, vet ni någon som verkligen vill jobba där för att det är så himla roligt och givande? Didn't think so.

Nedslagen av annans olycka

Första dagen på min sista vecka innan semestern började inget vidare. Eller ja, dagen började ganska bra, men utvecklades till totalt kaos. Mina krafter och mitt tålamod har senaste tiden varje dag börjat på -10 och alltjäms med att dagen rullar på sjunker de två komponenterna så djupt under gränsen så det nästan försvinner helt. Läkarna är trötta, sekreterarna är trötta och vi är trötta. En mottagning med en skara tröttisar flyter inte på speciellt bra. Och inte hjälpte det att vi bytte lite folk, som faktiskt haft semester... de var lika djupt nere för att det var dags för dom att börja jobba igen.

När man är där på rock bottom, kunde dagen inte fått ett värre slut. En patient jag haft hand om mycket, som lider så fruktansvärt och som jag inte kan hjälpa. En sjuksköterskas värsta mardröm! När man inte kan göra nåt för att fixa, lindra, hjälpa. Totalt nedslagen och frustrerad lämnade jag alltså jobbet idag och jag ångrar mig mer än nåt på jorden att jag valde denna yrkesbana. På samma sätt som det ger den bästa tillfredsställelse när man lyckats göra livet bättre för någon som lider, ger det den värsta känslan av misslyckande när man inte kan göra nåt. Kan inte släppa tanken på att det måste finnas något jag kan göra.

Som nyfärdig sjuksköterska hade man ofta denna känsla... nästan varje dag, men man lär sig snabbt att man inte kan gräva ner sig i alla och att man faktiskt gör så gott man kan. Men sen finns det de där patienterna man komemr så nära. De som har det jobbigast. De man möter varje dag i flera månader och som man tillslut känner som om de tillhörde ens egen familj. Där är det så svårt att släppa när man stämplar ut... det är omöjligt. Och allt annat vore väl omänskligt.

En ljusning på dagen dock. Min chef tyckte så synd om mig så hon lät mig ta en extra semesterdag på fredag. Hur gulligt som helst. Och det innebär ju att istället för en dag av fem avklarat så är det två (eller en av fyra hur man nu vill se det).

Lång väntan på The Hangover 2

Så fort jag hör ordet "komedi" blir jag mycket skeptisk. Sannolikheten att jag kommer tycka den är bra brukar ligga på ungefär 1 av 50. Kanske finns en eller annan replik som får mig att skratta, men det är ytterst ovanligt. Därför blir jag lite besviken att jag får vänta ända till 2011 innan jag får se "The Hangover 2". Ettan var faktiskt den av de där 50 jag tyckte var riktigt rolig. Nu när jag tänker efter kan jag bara komma på en komedi till som är riktigt rolig och det är "Jay and Silent Bob strike back" från 2001.

Anledningen till att jag får vänta till 2011 ska vara att regissören Todd Philips, ska spela in en annan film först, "Due Date". Jag köper det eftersom han i den filmen ska ha med skådisen, Zach Galifianaki, som var den som förgyllde "The Hangover".

Dag ett av fem

Djupa andetag. Fokusera. Klappar mig själv på axeln ytterligare en gång "det kommer gå så bra, Hanna, du överlever denna sista vecka med".

Söndagkväll med Bunchies

Jisses, jag är helt slut. Gått upp 6 två dar i rad (till skillnad mot 5 då). Sova ut på helgen är tydligen inte min grej. Känns som jag haft fullt upp hela dagen. Tränat x 2, tvättat, handlat på Marieberg, handlat på stan, ätit ute med mamma, städat lite, tvättat håret, packat, stekt pannkaka och gud vet vad. Knappt suttit ner på hela dagen.

Imon är det vardag och jobb igen. Men det är sista veckan! Hoppas för allt i världen att den går snabbt och smidigt.

Bunchies heter den gröne. Vet inte vem han är, men vi hade jäkligt kul åt honom för länge sen på Global Dominations forum. Då fanns han med ljud och han lät otroligt roligt... typ... BrööÖÖÖöööÖÖÖööl. Hittade inte med ljud nu, så utan får duga. Fasen va cool han är.

Godnatt, världen. Nu ska jag äta kvällsmat och sen blire sängen.

Längtar tebaks

Fick ett par bilder av Christian nyss från förra helgen. Jag längtar tillbaka. Det var en så perfa dag. Tur att det snart är semester. Denna gång ska jag se till att ha kamerabatteriet laddat och ha laddaren med mig också för den delen.

Här skådar ni storstadsbönan (med islatte i näven) Cillan och mig i Slottsskogen. Mitt emellan oss kan man skåda den coolast krabaten jag nånsin skådat. Mr. Pinguin.
Där stod han och gapade mot solen prick stilla hela tiden vi var där. Christians nye bäste vän och en riktigt livsnjutare. Vi lär ju ska hälsa på'n igen snarast.

Michaelmystik

Hörni, mystiken kring MJs död bara tätnar. Tänk om han blev mördad... vilken skräll. Jag undrar hur mycket av det man läser som är riktigt och hur mycket tidningarna fabricerar för att fortsätta publicera rubriker kring hans död.

Det är ju bra mystiskt att det tar en läkare 20-30 minuter att inse att han ska ringa 911. Han påstår han gav HLR under tiden och inte visste vilken gata MJ bodde på. För det första... man kan inte få igång ett hjärta med HLR, man kan enbart hålla cirkulationen och syresättningen igång tills man kan defibrillera. Det vet en läkare. För det andra är det väl klart som korvspad att han visste vart han var nånstans. Skulle han mot förmodan inte veta det, kan ju alltid samtalet spåras till rätt adress. Mycket mysko. Samtidigt vägrar två andra läkare lämna ut Michaels journaler. Varför, om de är oskyldiga, kan det ju fria dem från misstankar. Gällande alla konstiga droger de hittat i hans hem och blod, tycker jag nog inte det är så himla konstigt. Michael var superstjärna och jag tror knappst nån skulle hindra honom från att behandlas hemma (för vad han nu behandlades för... smärtor, ångest o.s.v.) istället för på sjukhus. Han kunde ju förfan bygga ett fullutrustat sjukhus i vardagsrummet om han så ville. Dock kan ju tyckas att om hans läkare ville hans bästa att de skulle lagt in honom på rehab eller nåt och sedan hjälp honom med vad nu hans grundläggande problem var (alltså anledningen till varför han behövde ta alla dessa mediciner).

Jo, visst är det nåt skumt med hela kråksången. La Toya säger sig idag veta vilka som hade ihjäl hennes bror och att det var grundligt planerat sen länge. 13 miljoner pund är väl ett ganska bra motiv kan tyckas, så hon har ju goda skäl att misstänka dylikt.

Ord försvinner

Ord dör, men dialekter består enligt Unesco som menar att det beror på bl.a. massmedia och att folk rör på sig mer geografiskt. Det stämmer säkert i det stora hela, men ser jag till mig själv och mina vänner och bekanta tycker jag snarare det är tvärtom. Nu har ju jag alltid haft ett lite skumt ordförråd och vad gäller dialeketer har jag och Cillan alltid blivit anklagade för att ha en alldeles egen variant. Jag har sedan jag träffade Christian m.fl. smålänningar och sen alla flyttade till Göteborg ökat ut min ordförråd nåt kopiöst. Sen är det ju en sak att jag knappt längre vet vad som hör vart och det är i sånt fall snarare så dialekterna suddas ut i min värld.

Längst ner i artikeln har några kändisar fått svara på vilket som är det finaste ordet i deras dialekt. Elita Löfblads svar är värt en pokal.

Elita Löfblad, 28, modell.

Stockholmare som bor i Stockholm.

– Ja, jag säger hänga väldigt ofta och jag tror inte folk som inte kommer från Stockholm vet att det betyder umgås. Jag tycker det vore väldigt synd om alla dialekter försvann, det är kul att kunna höra var en person kommer från.

Go Brittan

Igår var det konsert med Britney Spears i Köpenhamn. I Aftonbladet idag kan man läsa hur de "bojkottar Britneykonsert". Anledningen är att de för att få fotografera måste skriva på nåt avtal som innebär i korthet att de kan förlora upphovsrätten till bilderna, de inte får publiceras efter 30 dagar, inte säljas vidare och inte vara kränkande för Britney. Helt rätt tycker jag. Visst är det tråkigt att Brittan-fans inte får se bilder, men pressen har väl ingen annan än sig själva att skylla för att det anses nödvändigt att kräva ett sådant avtal. Kan med min bleka röv slå vad om att just såna kränkande bilder hade publicerats med rubriker om hur fet, ful, otränad, pinsam hon var. Denna kvinna har ju haft ett helvete vad man kan förstå senaste åren och gjort en otrolig comeback från psykbryt till stjärna igen.

Så bojkotta allt ni vill... jag hejjar på Brittan!

Otrooligt!

Idag skiner faktiskt solen och himlen är blå! Det trodde jag inte och det känns som evigheter sen. Har ett fullspäckat schema idag känns det som. Ska strax ner och se om tvättstugan är ledig så jag får lite rent inför semestern. Blir antagligen lite skönare att springa idag, men antagligen är det prick lika blött i spåren som igår. Blir till att hoppa sicksack runt sniglarna igen. Sen ska jag ta HellSaab på lite uppfräshning innan jag lämnar tillbaka honom idag. Kommer faktiskt sakna honom lite. Otroligt va man blir bortskämd fort med att ha tillgång till bil. Fast jag har ju tillgång till han ändå, mer eller mindre.

Vad eftermiddagen har att erbjuda tar jag sen... inte helt bestämt, men det finns en del att välja på som måste göras innan fredag och om jag gör så mycket som möjligt idag är ju bra.

Nu blire kaffe.

Cats and dogs outside my window

Har det verkligen slutat regna nu? eller är det bara ett litet avbrott?? Förutom den timma jag var ute och sprang i morse tror jag banne mig det regnat hela tiden. Det gör mig egentligen inte så mycket, för det är ganska mysigt att bara vara hemma. Har fått en del uträttat här. Slängt en jäkla massa och plockat, fixat och donat. Till lunch vart det varma mackor med makrill som jag längtat efter ett bra tag nu.

Eftersom jag inte ville ge mig upp på stan och bli dyngblöt, tog jag en repa till Marieberg och letade efter min kära HM-kofta (en likadan som den jag tappade bort i helgen). Glädjande fanns den faktiskt, fast i fel färg. Jag ska ju såklart ha en svart och den fanns i nån knepig lila och ännu knepigare vit. Men det innebär ju att den fortfarande finns i sortimentet! Spöregnar det inte mon ska jag leta efter den på stan tänkte jag.

Försökte också finna ett regnställ, men det gick i stöpet. De kostar ju flera miljoner. Nä, kanske inte riktigt, men jävlar va dyra de är! Jag tänkte jag skulle ha ett till nästa helg eftersom jag är övertygad att det kommer regna när vi ska kolla på Metallica, men jag har bestämt mig att jag ska försöka få tag i en sån cape istället. De har jag för mig man kan köpa typ på macken... då kan jag ju bara kassera den om vädret vänder.'

Imon ska jag och min jetlaggade mor (som sovit hela dagen) ut och käka på Pacos!! Mums. jag fullkomligt älskar sån Nachostallrik att sitta och peta med i ljuvlig kyckling eller köttfärs med gräddfil och grönt.

Paris Michael Kathrine Jackson

Paris vill spela in hyllningssång till pappa

Ingen är väl förvånad över detta... om det nu är sant. Som jag tror jag nämnt tidigare, tror jag bara det är en tidsfråga tills hon gå i sin pappas fotspår. Med tanke på hur hon ser ut, skulle hon passa som skådis med. Som klippt och skuren (med tanke på öronen, och då menar jag inget illa med det) att spela nån söt varelse i nån fantasy-satsning.

Aktiv dödshjälp

Läste just en debattartikel i Expressen om detta kontroversiella ämne. Ann-Christin Nilsson, som skriver artikeln är för aktiv dödshjälp och bottnar sin inställning i sina erfarenheter som undersköterska i 37 år.

Trots att det hon skriver låter fint, måste jag nog i det stora hela ta ställning emot. Jag har också sett dessa människor hon pratar om... där det inte finns hopp om livet och som inte vill annat än att somna in och det är fruktansvärt att se och man lider verkligen med dom, men de flesta jag sett i livets slutskede har det så... vad innebär det då? Ska vi aktivt hjälpa ALLA att dö.

Ur artikeln: Aktiv dödshjälp ska enbart gälla människor som plågas av en sjukdom där allt hopp om ett tillfrisknande och fortsatt liv är ute. Människor som skrivit ett testamente, har fått konsultera en psykolog och alltjämt känner, att nu är det nog - nu ska jag inte behöva lida mer.

Jo, om det vore så enkelt, skulle det inte finnas nån tvivel. Men vad som är så självklart ena stunden, kan ändra sig snabbt. När jag för länge sedan jobbade inom äldrevården hade jag hand om en kvinna med en dödlig sjukdom. Hon led av fruktansvärda smärtor och hade så gjort i många långa år. Hennes kropp förtvinade mer och mer för varje dag som gick och till slut kunde hon inte röra sig alls, utan var ett totalt "paket". Hon pratade dagarna i ända om att hon vill få slut på sitt lidande... att det var hennes enda önskan. Hon bad och bönade oss varje dag att vi skulle hjälpa henne dö. Hon var så övertygande och det fanns ingen tvivel på att detta var vad hon ville, eller åtminstone var övertygad om att hon ville.
Sen en dag blev hon akut dålig och fick ilas in till sjukhus för akut operation. Jag har aldrig sett en människa med sån dödsångest. Hon skrek rakt ut att hon inte ville dö och att vi skulle rädda henne. Hon klarade, trots sin svåra sjukdom, denna pers och överlevde. När hon kom tillbaka hade hon en helt ny inställning.

Så vart drar man gränsen. Vilka är de där Ann-Christin pratar om? Denna kvinna hade ingen chans att blir frisk, hon var döende och riktigt sjuk. Hon hade ett testamente och inga psykiska problem. Hon hade bestämt sig, men när döden väl knackade på, ångrade hon sig. De enda jag anser passar hennes beskrivning är de som lever sina sista dagar/timmar... då man kan vara riktigt säker att döden är nära. När det gått så långt har de dock oftast inte förmågan kvar att uttrycka denna önskan, då de redan är halvt medvetslösa, så vem ska då fatta beslutet om dödsstöten?

En annan aspekt är vem som ska ge dödshjälpen. Ann-Christin påstår att ingen läkare ska ta beslutet, men det går ju inte att frånkomma. Det är läkaren som måste fatta beslutet när hoppet är ute. "Mirakel" sker och det finns många människor som tillfrisknat eller blivit bättre och levt gott och länge, fast de fått dödsdom och varit riktigt dåliga. Jag har sett även detta många gånger. Och en psykolog, ska enligt Ann-Christin, bedöma om psykisk stabilitet. Ytterligare ett beslut hos någon annan än den sjuka om den är värdig aktiv hjälp. Och sen är det det praktiska... vem ska döda? för det är ju vad man gör, oavsett anledningen. Även om många säkert skulle kolla en in i ögonen med en oändlig tacksamhet, skulle det räcka med en enda av dom som ångrar sig när det är för sent, för att i alla fall jag inte skulle kunna leva med mig själv efteråt.

Vi har faktiskt en form av dödshjälp idag, den passiva, och den är mycket human. Vi gör allt i vår makt för att lindra lidande för de döende den sista tiden de har. Alla oavsett grad av sjukdom, har självbestämmanderätt och behandling i form av dropp eller livsuppehållande mediciner sätts ut om patienten så önskar. Vi smärtlindrar till bästa förmåga och alla vet att den bästa smärtlindringen också är en form av passiv dödshjälp. Opiater fungerar andningsdeprimerande och är ofta den sista "hjälp" som behövs för att livet ska avstanna hos den redan så nedsatta döende människan.

Angående frågan om funktionshindrade, finns det också ett enormt problem här. Folk har uttryckt oror för att aktiv dödshjälp ska utnyttjas för att "ta dö på funktionshindrade" och bli nån slags Aktion T4 och Ann-Christins svar är att "funktionshinder inte är nån dödlig sjukdom" och därmed inte ett issue. Det må vara sant, men en person med ett funktionshinder kan ju också lida så pass mycket av sitt funktionshinder att den vill avsluta sitt liv. Att sitta orörlig i en stol, utan tal eller andra förmågor kan vara minst lika plågande, även om det inte leder till döden. De kanske också vill avsluta... ska de då inte få det om andra får? Vem ska sätta alla gränser för vad som är vad här? Det är omöjligt!
Dessutom finns det och kommer alltid finnas folk som tänker likt de i tredje riket och här hitta en legitim väg för sina handlingar. Vem kan motbevisa att människan inte ville dö om läkaren säger att de bad om det. Personen kan ju knappast försvara sig längre.

Det är en oerhört svår fråga och man kan nog inte riktigt veta vart man står om man inte själv hamnar där. Men jag tror det är omöjligt att tillåta utan förödande konsekvenser. Sjuka som egentligen inte vill dö, skulle dö. Folk som verkligen vill dö, skulle fortfarande inte få det. Dödshjälparen skulle ses som mördare, av sig själv eller andra och lindrandet av en persons plågor skulle skapa nya hos andra.

Nä, att låta döden komma naturligt, men lindra lidande så långt det är möjligt.

Drömtydning bitte

Nu har jag haft en sån där helmysko dröm igen. Det jag minns är inte mycket, men ungefär sårhär. Jag och Ävan skulle laga mat. Christian var sjuk och ville ligga och vila. Nu var det bara så att Christian såg lite annolunda ut. Han var en tumme... bara toppen av en tumme... typ från översta leden. Hans ansikte var på nageln. Och han låg inte och vilade i soffan eller sängen, utan i en liten plastburk med lock. I bruken var vatten och där låg han och flöt. Det var ingen otäck avkapad tumme eller så, utan en söt nästan tecknad sådan.

Hur som helst... när maten var klar och vi skulle väcka Christian, låg han under ytan och andades inte. Vi slet upp honom och började med HLR, vilket var skitsvårt på en liten tumme. Hur det gick vet jag inte för då vaknade jag som tur var.

Varför i hela norden kan jag har drömt detta? Och varför var Christian en tumme i en burk med vatten?

"The lying down game"

Flera grupper på nätsajten Facebook hyllar fenomenet, som kallas för ”The lying down game”. I ett stort antal forum kan man ta del av tusentals bilder på människor som ligger på olika platser med ansiktet mot marken Ju mer udda platsen är, desto bättre.

Hahaha, jag skrattar så jag dör. Hur har jag kunnat missa detta? Vilket geni, som kommit på nåt dylikt. Om man söker på Facebook får man 190 träffar med grupper som roar sig med fenomenet. Har suttit en stund och kollat igenom bilderna och ligger dubbelvikt av skratt. Definitivt värt att kika på om ni har tråkigt.

Fucking Hilarious!

Mördarmygg

Fyfan, va vidrig det är med alla dessa mygg vid Dalälven. Jag skulle dö om jag bodde där. Inte av allergisk reaktion eller nåt, men av panik. Tänk att inte kunna gå utanför dörrn utan att bli överfallen av miljontals ilskna mygg. Och vad jag förstår tar de sig in också. Iuuuu.

Översvämningsmyggan

Det finns sju arter av översvämningsmyggen.

Den vanligaste heter Aedes sticiticus, och kan spridas över hela Sverige om klimatet fortsätter att bli varmare.

Arten är, tillsammans med Aedes vexans, mycket aggressiva och angriper också i solsken. De kan flyga två mil från sina kläckningsplatser, vilket är långt med myggors mått mätt.

Myggorna lägger ägg i marken i översvämningsområden, och kan överleva i flera år. Äggen kräver först torka och sedan väta för att kläckas.

Under en "gynnsam" sommar kan flera generationer mygg kläckas.

Myggan måste utrotas enligt min mening. För en gång skull kan vi väl skita i miljö o.s.v... vem bryr sig om i fall ett träd överlever i Gysinge om det inte finns en kotte kvar där som ser det. Sen finns ju även den möjligheten att hela Gysinge utvecklar cancer i ett senare skede i.o.f.s... svårt fall de där, men myggan måste veck.

Fredag och thaimat med mamsen

Nyss hemkommen från mamsen. Fått en massa bra-att-ha-grejjer, som inte går att få tag på här hemma. Som Vicks NyQuil som är det enda som fungerar så man får sova när man är riktigt förkyld.

Och Milk of Magnesia, som är alla strulande magars dröm.

Nån påfyllning på Ibuprofenförrådet behövdes inte denna gång för jag har väl ca 450 tabletter kvar av den burk på 500 jag köpte i fjol.

Fick även, som beställt, tre förpackningar Cornbread-mix. Dessa mixar blir bra mycket godare än om man gör egna... antagligen för att de är 1000 gånger onyttigare, men det kan man väl unna sig då och då.

Som nämnt tidigare köpte jag med lite thaimat hem till mor. Det blev smårätter: Kycklingspett i jordnötssås, stekta äggnudlar med wokade grönsaker, Biff med grönsaker i BBQsås och friterad fisk. Thaimat är definitiv min största favvo. Allt är så fantastiskt gott.

Efter det tog vi en kopp kaffe med creme caramell. Det var inte alls så gott som vi trodde det skulle vara. I alla fall inte varmt. Min vision är dock att man kan göra egna frappuccinos på det. Bara i med lite mjölk och krossad is och så mixa lite. Borde ju inte kunna bli annat än succé. Men hörni, när ska de öppna Starbucks här egentligen. Ska man behöva göra allting själv?

Det var otroligt roligt att se mamma igen. 5 veckor är länge och jag har saknat henne. Saknar även min amerikanska del av familjen. Hoppas jag kan åka dit snart och hälsa på dom.

Så nu var veckan äntligen slut. Har varit fruktansvärt annoying idag att lyssna på alla som räknade ner timmarna. "Å, bara 2 timmar kvar", "Va skönt att inte behöva ha matlåda på måndag" o.s.v. Även om jag vet att det inte är så, känns det som allt de säger är för att jävlar med oss satar som ska vara kvar. Men nu har de gått och nästa vecka är det min tur!!!

Dagens Dumheter

En polsk kvinna beskyller en hotellpool för att ha gjort dottern gravid. Hon är säker på att dottern inte träffade några pojkar på semstern. Jag tror mamma behöver ett wake-up call.

Nu ska Michael Jackson har mördats!? Dock står inget i artikeln VARFÖR man misstänker detta, bara ATT man gör det. Jag tror nog mer på teorin om överdos i sånt fall.

Linda Svensson, 28, och hennes pojkvän Poyan Aslanian, 29, har bestämt sig för att kriga med Carolina Gynning och går så långt som att polisanmäla henne. Gynning kallar dem för psykopater och anklagar dom för påhopp och anklagelser som fått henne att stänga sin blogg. De svarar med att de gör det för att motarbeta hennes osunda ideal. Jag har själv inte läst dem så jag kan inte på nåt sätt uttala mig om VAD som skrivits, men detta verkar ju onekligen överlag lite bäbisfasoner... eller?

Forskare har kommit på att man med hjälp av en njurmedicin Rapamune kan leva aslänge. Jag tycker inte alls det låter häftigt, utan snarare skitskrämmande. Vi kan ju inte bara börja leva längre, utan att samhälle och ekonomi är anpassat för det. Dessutom kanske det börjar växa öron lite varstans på kroppen som biverkan av medicin. Creeeeeeeepy.

Nog för nu... måste jobba.

Katie Price som skådis

Vad ska man säga om detta? Hon kommer ju göra succé! haha, not. Enligt artikeln i Expressen säger källor att de tror hon kommer ha en god chans eftersom amerikaner gillar storbystade plastikopererade. Jovars, men vad är det för roller de får?

Jag har en träningsvideo med Katie. I denna skådespelar hon inte utan ska föreställa vara sig själv. Dock skriker replikerna inövat även för döva öron. Så illa så man skäms.

Dessutom tycker jag hon är alldeles för tjock.

Death by chocolate

En fabriksarbetare drunknade i smält choklad. Vincent Smith II ska ha extrajobbat på en chokladfabrik. När han skulle röra om chokladen tros han ha trillat i den 2,5 meter djupa tanken med smält choklad. Kan någon varit lite för glupsk?

Om den inte varit 50 grader varm skulle jag nog tycka detta var det ultimata sättet av spendera mina sista minuter/sekunder i livet.

Länk

All summer long

Sen jag dumpade Mike Patton i helgen, pga att Mr. Bungle är alldeles för knepiga, har jag haft svårt att bestämma mig för vem jag ska gifta mig med på mitt dubbelbröllop på Bahamas med Cillan och Whitfield Crane.

Efter mycket övervägande och MTV i morse har jag bestämt mig för Kid Rock. Hanna Svärd Rock låter ju hur coolt som helst! Han får duga tills jag hittar nån bättre. Dessutom känns det som han och Whitfield skulle komma bra överens.

Mommy's back today!!!

Tänk idag kommer min mamma hem efter att ha varit borta i nästan 5 veckor hos syster i Virginia, USA. Har saknat henne som sjutton. Blir väldigt tomt att inte prata som vanligt på kvällarna. Nu vet jag ju att hon inte riktigt vill komma hem och det förstår jag, men det blir bra, mamsen, bara du landar. I'm here for you always.

Om hon orkar går jag och hälsar på efter jobbet, men jag vet själv hur hemskt det är att va jetlaggad, så vill hon sova förstår jag det till fullo. Dessutom ska hon göra vad jag gjorde en gång jag åkte, nämligen ta buss/tåg hem från Arlanda. Det är inte skoj med fulla väskor... och idag är ju inte vädret det ultimata heller direkt. Önskar jag kunnat hämta na, men jag kan inte komma från jobbet. På fredag dock tar jag repan förbi Coco Thai efter jobbet så vi kan fredagsmumsa på delicious mat hemkomsten till ära.

Love you, världens coolaste mamma!

Skrot-Nisse Svärd

Trots min totala brist på energi och lust till nåt, fick jag ett ryck och städade i badrummet medan jag vänta på min omelett med spenat, purjo och fetaost, som blir morgondagens matlåda. FY FA-AN säger jag bara. Ovan på badrumsskåpet har jag inte städat många gånger och det har fungerat som någon slags avlastningsplats för gamla lock- och platttänger m.m. Det var dammig kan jag lova. Liksom ovansidan på hyllan jag har därinne. Nu åkte allt i sopen. har inte använt nåt av det på mååånga år och har dessutom nya, så jag kan inte riktigt begripa varför jag sparat det från början. Hur skönt som helst att det är gjort nu i alla fall. Nu ska jag bara få ork att bära ut de fem soppåsar det blev (även rensat lite i köksskåp).

Känns inte som det var länge sen jag rensade köksskåp, städskåp och garderober, men det är likförbannat proppat med skit. Hur kan man samla på sig så mycket grejjer. Jag skulle vilja slänga det mesta bråte härinne, men orka när det är en kilometer till sophuset.

Skulle även behöva rensa på vinden. Det finns en sak som förvaras däruppe som jag använder och det är då endast under vinterhalvåret. Det är min golvfläkt. Resten är placerat där i väntan på att köras till sopen. Det är bl.a. gamla datorer, min 120 säng, Cillans gamla soffa och kontorsstol med-en-jäkla-massa-mera. Detta kommer antagligen inte bli av fören den dag jag flyttar och det ser jag inte fram emot. Tills dess får jag väl fortsätta slänga lite i taget, för nån nytta måste det väl göra trots att det inte märks.

Mer än en repa i lacken

Haha, hur är det möjligt?

Ny dag, nya plågor

Kunde såklart inte hålla mig från att kolla klart på minnesceremonin ändå. Färgad av media trodde jag ju att familjen inte var speciellt förtjusta i Michael, men deras tal kändes ju äkta, så det stämmer väl såklart inte. Undrar hur lång tid det tar innan Paris gör karriär som sångerska och The princess of Pop.

Började kolla på "The dangerous tour" också, men sen somnade jag. Undrar om han hade nån koreografi när han dansade ensam, för det ser ju väldigt improviserat ut. Vore mycket intressant att veta hur många gånger under en konsert han tog sig i skrevet... eller under en låt bara!

Nu lämnar vi Michael Jackson för en stund. Min underbara, älskade kofta försvann under Göteborgsresan i helgen, så orkar jag idag efter jobbet (inte direkt troligt) måste jag ge mig på hunt efter en ny. Fy, vad jobbigt det är att tappa bort ett favvoplagg. Svarta munkiskoftor finns det ju gott om, men denna var speciellt mjuk och halvtjock. Snyft. Har jag tur ligger den nånstans och skräpar hemma hos Cillan, men sån tur ska man väl inte ha.

Onsdag då... vad sjutton är det för väder egentligen? Ena dagen lovar de ryss-sommar nästa sekund polen-kyla. Sol varvat med svarta moln. Kall luft och varm sol. Jag blir förvirrad... vad ska man ta på sig för att varken svettas eller frysa?

Avlutar med en bild på världens gulligaste puppydoug för att bli på lite bättre humör. Vi hörs!

Michaels minnesceremoni

Självklart kollar vi på TV4 ikväll. Jag fattade inte riktigt inledningen med att Smokey Robinsson läste telegram från Diana Ross och Nelson Mandela och att det sen vart tyst bra länge, men det fanns väl nån plan med det.

Kollade på slutet på "Jacksons: An american dream" förut. Har inte sett den innan vad jag kan minnas. Tyckte den verka lite b, men jag ska nog ta och se hela nån gång. Om nån kan berätta för mig vad skådisen heter som spela en av Jacksonarna i vuxen ålder och som har väldigt blå ögon och är med i en massa filmer idag? Jag har kollat på IMDb, men känner inte igen ett namn, men jag vet ju så väl vem han är.

Bra maffigt är det allt. Tänk att ha gjort så mycket för så många så man får en sån här hyllning. Hur knäpp han än var, Michael, så var han ju ett underbarn. Vi pratade om det i helgen, att för barnen som växer upp nu kommer Michael vara vad Elvis är för oss... typ. Nån som levde när ens föräldrar var unga och satte banan för en helt ny stil som speglar så mycket av den musik som kommer skapas framöver. Skulle inte förvåna mig om mina och Cillans barn en dag sitter i en soffa och spelar Michael Jackson videor på YouTube, med ett glas smultronbubbel i näven.

Hittills är jag inte direkt impad av minnesceremonin. Bara en massa folk jag inte har en aning om vilka de är som vrålar och förstör Michaels låtar. Jag tror jag lägger ner faktiskt. Jag är trött och de lär ju sända detta i repris mången gånger om.

Ja, så gör vi... gonatt Michael, gonatt världen.

Till och med reservtanken är slut

Bloggen går lite på halvfart just nu. Jag är så slut att jag inte orkar skriva, än mindre har nåt att skriva om. Jag orkar inte tänka mer än en minut framåt i taget och knappt det känns det som. Det blir ju såklart bättre, men nu är det klippt.

Jag kan inte minnas att jag varit så slut inför semestern förr. Tokmycket att göra och nu känns varenda minut som en plåga. Att jobba en och en halv vecka till känns som en omöjlighet totalt. och när jag kommer hem sitter jag mest och glor för jag inte har en droppe energi kvar till nåt.

Ingen ork, ingen lust.

Färglös vy utanför fönstret

Lika grått och trist idag, men, oh, så gott jag sovit. Somna strax efter 21 nerkurad under täcket med till och med fötterna under. Det är ok att det regnar idag med (fast det gjorde ju inget om det inte fullkomligt öste ner när jag ska gå till jobbet), men sen får det nog vara nog.

Nåt sorgligt har hänt. Blomman på min jättefine "Nattens prinsessa" blidde aldrig nån blomma. Typiskt. Knoppen hänger som om den vore den mest deprimerade knopp i världen. Jag skulle låtit han va. När jag såg att blomman var på väg, gav jag den vatten och med största sannolikhet fick den en chock eftersom den inte fått vatten på väääldigt länge. Det är nog inte meningen att jag ska ha blommor.

Off to work... fan!

Zzzz

Jag brukar lägga mig ganska tidigt, men idag blir det nog lite av rekord. Jag orkar helt enkelt inte sitta upp längre. Det är så underbart svalt och skönt i lägenheten, så jag till och med riktigt längtar efter värmen under täcket. Druckit varmt te har jag gjort också. Så här trött och sliten borde fan va olagligt att vara. Jag lär ju somna som ena stock.

9 dar till semester.

Pliz, kill me!

Dagen har varit fruktansvärd. Inte nog med att jag höll på att dö av trötthet redan från början, men redan vid frukosten droppa en av oss av p.g.a. sjukdom och så var vi bara två. Dagens mottagningar var inte planerade för två och knappt tre heller, men det var bara att slita på och nu sitter jag här som en död sill och undrar hur jag nånsin ska kunna förmå mig att klara två veckor till. Det GÅR bara inte!

Insomnia deluxe

Inatt har jag nog sovit det sämsta jag nånsin varit med om. Kan inte riktigt fatta varför för jag var toktrött när jag la mig och det har inte varit sådär hysteriskt varmt heller, men endock känns det som jag inte sovit en blund. Och nu ska man upp och jobba... vill inte. Det är kolsvart ute (nästan i alla fall) och just nu skulle jag nog kunna sova bättre än nånsin. Känns som det kommer bli en hektisk vecka. 2 av de "stora" doktorerna kommer tillbaka och gästspelar denna vecka och det kommer garanterat bli fullt ös för oss tre som ska serva dom. Å andra sidan kan det ju va bra, för det lär ju gå snabbare än va förra veckan gjorde.

Anlände hem vid ca 21.30 och bilfärden hem gick otroligt smidigt. Inte alls mycket trafik. Dock en massa skyfall, men angelägen att komma hem körde jag hela sträckan utan paus. Ska såklart berätta vad vi hitta på i lördags och söndags, men det får bli i ettermeddah det.

Hoj så long

Sommargött

So... i går styrde jag kosan till Göteborg efter jobbet. Lämnade blixtar och åska bakom mig och anlände tillslut till ett strålande fint väder. Att hitta hit var ingen lek. Hade skrivit ut vägbeskrivning från Eniro, men att följa den sket sig reda från början eftersom en orange ombyggnadsskylt förde mig på villovägar. Hamnade på Hisingen och körde runt där i ca 30 minuter innan jag kom på rätt spår igen. Christian gjorde detsamma och detta till trots en GPS. Det är lätt att följa skyltar, men till vilken nytta när de leder en åt fel riktning.

Kvällen bjöd på cider och bubbelvin i goda vänners lag. Jag, Christian, Cillan startade upp och senare anlände Eva och Mudden och efter ett tag även Dan-Alex och hans nya donna Margret.

När drickat va slut gick vi till Kellys där jag och Cillan öppnade med varsin Strawberry Daia. Mumma! Efter att ha fått häskna jordnötter drog vi vidare till Rockbaren och reta Mickey som plockade disk i vanlig ordning. Efter midnattssupé på Burger King tog vi en bulle hem och nattade.

Vaknade alldeles för sent idag, dock välmående och på gott humör. Vi tog bilen till Backa-P och fyllde barskåpet och sen gav vi oss ut på äventyr. Till Slottsskogenbar det av occh där strosa vi runt och kollade på pingviner och sälar. Pingvinerna var som alltid stenhårda... speciellt en som stod blixt stilla vid vatten kanten med huvet i vädret och gapade. Och så vill jag passa på att gratulera Holme och Ellen som fick en sälknodd den 30/6. Hur underbart söt som helst.

På vägen tillbaka hem blev det middag på en thairesturang. Kycklingspett med jordnötssås. Helt klart en favvo.

Näst på tur står en svalkande dusch. Vi har ett kösystem där Cillan är först, jag tvåa och Christian sist eftersom han har kortast hår. CiBag och Matte kommer på besök och det ser ut att bli en trevlig kväll idag med.

Kort finns, men kommer senare eftersom jag inte har med sladden till kameran.

Wicked weekend

Helgen bjuder på Gbg. Christian möter upp där och sen ska vi, Cillan och säkert fler ha en fetehelg! Vad den bjur på vet jag inte riktigt ännu, men det lär ju bli suvve oavsett.

Har inte bestämt mig om jag ska släpa med datorn eller ej, men Cillan har ju en så nåt eller nåra inlägg lär det ju bli. Ska ta med kameran också, så ni får skåda lite bilder sen... om jag kommer ihåg att använda den.

Hear ya!

1600-talsgata på Stortorget

De har hållt på och grävt på stan i Örebro i vad som känns som en evighet. Nu har
man tydligen hittat en gammal gata i ett hål som ska vara från 1600-talet. Häffa!

För att bevara fyndet ska man behålla hålet och göra nån slags kikhål av glas så man kan se ner på gatan. Frågan är bara hur mycket man ser om det bara är stort som en brunn... och vad man kommer se... en massa kullersten bara eller kommer de piffa upp det lite runt om så det ser ut som 1600-tal (hur det nu såg ut på gatorna då)?

Jaja, det återstår att se, men en bra och rolig idé är det allt.

Piiiyuuu

Sitter här i soffan och kan inte mycket annat göra. Orkar inte göra ett skit och värmen börjar gå mig på nerverna. 31 grader ute och 35 inne... vet inte var jag ska ta vägen. Ingen fristad. Nu står det i tidningarna att det ska bli svalare till nästa vecka, men de lova regn och åska denna vecka och hittills har det bara kommit typ 10 droppar regn. Kan tänka mig att de som bor vid vatten eller har pool har det bra gutt.

Jag tänker dock trotsa värmen och ge mig i väg till Varberga och mitt kära spår strax. Tar dock cykeln dit i dag för att komma snabbt undan solen. Då det känns alldeles för kort att bara springa en runda, eftersom jag vanligen springer även dit och hem, tänker jag ladda cykelkorgen med vatten så jag får vätskekontroll under halvtid. Jag har ett sånt därna tjusigt bälte med tre små vattenflaskor i som man ska ha på sig nä man springer, men hur fjantigt känns inte det och det lär ju inte va bekvämt heller. Skvalp skvalp.

Utvärdering av försök 1

Epileringen gick sådär. Det kräver uppenbarligen mer tid än vad jag räknat med. Tid jag inte hade i går kväll, men jag kunde ju inte motstå att prova såklart.

Kylfunktionen funkade och bedövade, men tar ju en evighet om man ska kyla varenda liten snutt man ska på, så den la jag åt sidan kvickt. Den har dock en funktion som är bra mycket bättre och det är att fungera som avkylning i sängen och den har spenderat hela natten vid mina fötter i sängen. Gjorde underverk för sömnen.

För att återgå till ämnet. Detta gjorde ont. Svetten sprutade bokstavligen. Skulle vilja påstå att det var direkt jämförbart med att tatuera sig. Jag kan absolut ta den smärtan, men detta var som att göra heltäckande tatueringar på bägge underbenen i en sittning. Slår vad om att det skulle tagit lika långt tid också om man ska ha bort alla hårstrån på en omgång. Det krävs nog några gånger för att det ska bli hårfritt, men jag har nog reducerat behåringen med en tredjedel i alla fall.

Det är definitivt värt att fortsätta dock. Trots att det är hår kvar är benen mycket lenare överlag i dag (dock aningens rödprickiga) och i längden kan det ju vara värt att få babyfjun i stället för sylvassa avkapade stubb. Tror jag ska ge mig på armhålera ikväll.

Detta är helt kvaddat!!!!!!

Här sitter jag och tror att jag surfar mobilt, när jag i själva verket sitter på mitt trådlösa!

Ok, backgroud...
En morgon i december 2008 hade min dator startat om av sig själv när jag vaknade på morgonen. På skärmen fanns ett meddelande att datorn inte stängts av rätt o.s.v. Till min förskräckelse var nätet helt nere och gick inte att komma åt på nåt sätt. Jag kämpade i veckor och letade och letade i datorn med kunde inte få datorn att hitta det trådlösa nätverkskortet. Jag har haft mycket trubbel med sånt här förr och vet hur och var man ska kolla och dona, men hittade nada.

Jag tog hjälp av alla mina datorkunniga vänner och ringde tillslut bredbandsbolagets support som gick in och sökte med, men inget hjälpte och även de var rådlösa. Det fanns inte ett spår kvar i datorn av nåt som hette trådlöst eller ens börja på det. Som om datorn stött bort det eller nåt för att det gått sönder.

Köpte mig tillsist ett PCExpress kort för typ 600 kr. Detta funka klockrent... i ca 2 minuter i taget sen stötte datorn bort det som maskinvara! Så där satt jag i sängen med min laptop fastkedjad till nätverkssladden. Tillsist fick jag låna ett DLink USB modem av en kollega och med det funkade det. Så med det har jag suttit nu i minst ett halvår. Det i sig gör väl inte så mycket för det har funkat utan undantag, men det är lite irriterande att ha en jävla pryl som sticker ut ur datorn när man tar den med sig.

Nutid
Så, vad har hänt nu då? Ja, vem sjutton vet. Jag satte ju i det mobila bredbandet igår och trodde nu att jag surfade på det. Tyckte det gick så snabbt (eftersom det bara ska va 7,2 Mb mot mina 24 Mb) och började leta efter färgindikatorn som ska finnas enligt instruktionsboken och som ska visa vilken hastighet man är uppe i. Hittade den inte och startade om datorn och la då märke till hur WLAN på poppade upp nere i höger hörnet. Testade ta ur modemet och det funkar.

Det är ett mirakel!

Inte kunde jag väl tro att det skulle kunna komma igång igen efter att ha varit så utplånat från datorn. Och ni ska veta att jag höll på å kämpa med detta i säkert en månad och när det inte kom igång på så länge antog jag såklart att felet var permanent.

Problemet nu är att jag inte vågat koppla ifrån för att testa det mobila. Dör det igen då vet jag inte vad jag gör. Jag får helt enkelt ta med mig datorn ut i dagarna och testa det på annat territorium.

Hur som helst är jag nöjd... mycket nöjd.

Nu ska håren väck!

Nu ni mina damer och herrar. Varje sommar blir jag så otroligt trött på denna jäkla hårväxt som måste ansas dagarna i ända. Och varje år köper jag vax bara för att inse att det är lönlöst och att bara en tredjedal av håren försvinner. Dessutom gör det skitont. Så idag skaffade jag mig en epilator. En Philips Satinelle Ice. Jo, jag vet att epilatorer gör ont som fan med, men denna fick jag rekommenderad av en kollega. Det medföljer en liten vante med en kudde man lägger i frysen och så bedövar man innan med hjälp av denna och då ska det tydligen va överkomligt med smärtan. Och tänk va skönt att slippa tänka på't varje jäkla dag. Den lovar 4 veckor utan hår, men det inser till och med jag att det är lögn, men jag är nöjd med en vecka.

Får återkomma med recension senare... vet inte om jag hinner testa idag för jag har fullt upp med tvätt, matlådefix och snart träning, men hör ni plågande vrål nånstans i fjärran är det mycket möjligt att det är jag.

Värda varenda krona!

Nu är det klart att det blir en elfte säsong av Law & order Special Victims Unit... den absolut bästa serien genom tiderna!

"Law & order"-stjärnorna Christopher Meloni och Mariska Hargitay får från och med i höst 3,2 miljoner kronor per avsnitt.

Läcka tjyva mitt varmvatten

En läcka i fjärrvärmenätet tycks varit orsaken till bristen på varmvatten igår kväll. Jag och 3999 till drabbade tydligen mellan 17.00 och 20.00, men det var längre än så, för jag hade inget när jag kom hem och inget när jag gick och la mig. Jaja, nu är den tillfälligt lagad och varmvattnet tillbaka, så jag är nöjd.

Ayo

I dag är det lite mulet och varmare ändå (20 grader kl 5.00)... är det åskan som är på väg häråt tro? Det gör ju inget om det åskar ur lite och sen blir lite svalare. Börjar få lite smått panik att det inte går att komma undan värmen nånstans. Ska nog gå och ställa mig i kyldisken på Ekersch efter jobbet idag.

Jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag varit så duktig att dricka vatten. Normalt är jag skitkass på det och när det blir så här varmt resulterar ju det i huvudvärk och orkeslöshet. Jag märker STOR skillnad. Har inte haft huvudvärk en gång sen det blev varmt och haft ganska mycket energi. Så det lönar sig tydligen, trots att jag inte är mycket för att dricka om jag inte är riktigt törstig.

Ikväll ska det tvättas. Yihoo!